Sm-Brons!

Om jag inte minns hela helt fel utspelade sig det hela under 1999, nån gång på våren.

Vi hade kvalificerat oss bland de fyra "bästa" lagen i Sverige genom att vinna ett norrlandsslutspel mot några gäng från way up north. Väl nere i söder (Göteborg) blev vi väl mottagna. Den största anledningen till detta var vår spelkapacitet, som ansågs ligga väl under våra motståndares. I första matchen lottades vi mot hemmalaget Ullevi, med ett gäng topp-10 spelare i laget. Respass direkt. Nåväl, nya tag skulle tas och den här gången skulle Helsingborg stå för motståndet. Walen, vårt flaggskepp, skulle ta sig an 2:an i Sverige efter Joakim Johansson, Filip Prpic. Vi andra hade något sämre motstånd, men alla matcher såg relativt klara ut på förhand. Vi skulle förlora. Det var då det hände! Influgna från Sundsvall kommer Ricky "räven" Hansson och Peter "pudeln" Lundin! Peppade av att ha våra coacher vid sidan åstadkom vi underverk! Walen fullkomligt slaktade Sverige-tvåan samtidigt som Östlund tappade 2 games mot sin motståndare, en topp-tio-spelare även han. Själv vill jag minnas att jag blåste min motståndare av banan. Häggman malde ner sin motståndare i en lång tre-setare och det var klart: 4-0 och dubblarna således betydelselösa. Resultatet skrevs till 6 - 0. Det var en helg att minnas.

För nu, allas er Jofa

Kommentarer
Postat av: Nälbändian

Vilken underbar historia. Och jag lovar att den kommer att upprepa sig. Efter att vi, någon gång i framtiden, har tagit ett sabbatsår, under vilket vi finjusterat tekniken och hårdtränat fysiken, så kommer RÄV TK återigen stå på pallen i det svenska mästerskapet för lag. Var så säker...

2006-10-30 @ 03:12:01
Postat av: Wal

Ja visst var det väl ungefär så det gick till även om du rationaliserat bort Rävens jubel, efterfesten på Avenyn, Pudelns raseriutbrott, Östens plankstek och en del andra oförglömliga minnen. Det verkar vara en jäkla filosofidiskussion som pågår.. Du går in och citerar pascal direkt. Inom kort kommer jag att lägga mig i diskussionen med allt vad det innebär av sågningar och hyllningar.. Till sist kan jag konstatera att det verkar råda brist på brevbärare i linköping men det finns gott om okänt folk från svall som hävdar att de bott i stan hela sitt liv men ändå inte känner till Ingo..

2006-10-30 @ 18:35:56
Postat av: Nälbändian

Ryggbiff om jag får be.

2006-10-30 @ 20:28:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback